Idag för ett år sen när jag vaknade på morgonen kände jag svag "mensvärk" som försvann nästan lika fort som den kom, tänkte inte så mycket mer på det förrän det kom tillbaka 15 min senare. Och så höll det på att komma tillbaka hela dagen med allt mellan 10-4 minuter emellan. Då hade jag inte en tanke på att förlossningen var på gång utan att det bara var lite mensvärk. På kvällen gick jag och la mig utan att ha en aning om att bara några timmar senare skulle vattnet gå.

Så 02.10 den natten gick vattnet och med det kom de RIKTIGA värkarna, ooh fy vad ont det gjorde!!

03.22 blev vi inskriva på förlossningen.
04.00 andades jag lustgas och var 5cm öppen.
04.20 fick jag krystvärkar.
04.40 satte dom epiduralen.
05.00 kunde jag inte hålla tillbaka krystvärkarna längre och ringde på barnmorskan!!
05.10 mätte hon att jag var 10cm öppen.
05.13 började jag krysta.
05.19 tittade världens finaste lilla Love ut.

(Med facit i hand kan jag inte förstå att dom inte kollade hur mycket öppen jag var direkt när krystvärkarna kom, istället föreslår dom epiduralen eftersom jag har så ont, att hålla tillbaka krystvärkar är ju som att försöka hålla tillbaka en spya som bara vill ut, inte det lättaste.)

Jag kan inte förstå att det gått ett år redan, det bästa året i våra liv ❤