Jag tror vi har hittat lösningen på våra extremt tidiga morgnar, att gå upp 04.40 är inte riktigt min grej. Men igår när vi var uppe tidigt på morgonen hade jag glömt sovrumsdörren öppen, som annars är stängd för att vi inte ska väcka Henrik eller Allis. Så Love sprang in där och började klappa med händerna på sängen för att han ville upp och jag var så trött och tänkte "jaja okej då". I vanliga fall busar han bara i sängen och klättrar på H och har sig, men inte igår! Han började på med en riktig "katt-ritual" och knådade täcket med händerna, testade att lägga sig på alla möjliga och omöjliga sätt innan han hittade en bra sovställning, det tog ca 30 minuter!! "o men tillslut somnade han iallafall och sov till 08!

Samma sak hände imorse, "katt-ritualen" gick dock mycket snabbare och vi sov till 7.30 ")

Så jävla skönt, jag är annars väldigt emot att ha L i sängen men på morgonen är det okej och får man sova 3 timmar längre så är det mer än okej!!

Småbarnsrytmiken var flyttad till domkyrkan idag igen, med sång och fika. Jag fick precis som förra gången jaga Love runt hela kyrkan och han skrek av skratt!! :) på vägen hem passade jag på att växla pengar till resan som närmar sig med stormsteg!! ")

Igår var vi på småbarnsrytmiken och sjöng dansade och lekte. Idag var bror här en stund och sen gick vi ner till parken en sväng med Sanna och matade änderna, det var ju sol ute så det blev en promenad på det också :) härligt

En grej jag funderat mycket på det senaste året är, vänjer man sig någonsin vid att ens barn inte sover hela natten utan krångel, eller ännu bättre vänder det någonsin?

Jag kan räkna på min vänstra hand alla de nätter jag fått sova hela natten ostört.

Förut har jag bara behövt gå upp 2-3 ggr per natt och stoppat om, gett nappen och så har han somnat om, och det kan jag leva med.

Men nu och sen ett tag tillbaka har han vägrat somna om när jag stoppat om honom, utan han ska upp och sova på mig/i famnen och lägger man ner honom i sängen när man tror att han sover ordentligt vaknar han skriker hysteriskt, och då är det bara att börja om igen. Det slutar oftast med att jag somnar i soffan med Love på mig.

Som inatt vaknade han första gången vid 23.45 och jag var så trött då att jag minns inte vad som hände efter det, men sen vaknade han igen vid 03 och då somnade vi i soffan och vaknade vid 05.30, jag gick och la honom i hans säng men han vaknade direkt och blev ledsen, så vi gick upp igen och efter 15 minuter kunde jag lägga honom igen utan uppvak och vid 07 var det god morgon!

Såhär ser varje natt ut och jag känner mig aldrig utvilad, jag är trött jämt och ständigt. Jobbet i helgen var värst, riktigt kul att jobba som vanligt med ordentligt drag i butiken, men jag var som en zoombie, kändes som att alla runt omkring gick på snabbspolning medan jag var som i slowmotion. Är så seg i huvudet och kroppen, det är riktigt jobbigt.

Blä

Vad skulle man vilja spendera 2500:- på, på en torsdagseftermiddag!? Typ vad fan som helst förutom tandläkaren!!

För att göra en kort historia lång och rörig:

För 2 år sen upptäckte min tandläkare att när jag skulle bita av något med mina framtänder så bet jag snett för jag bara hade kontakt med min högra framtand och med underframtänderna, vilket resulterade i att T förlängde min vänstra tand och problemet var löst.

Nu har mina visdomständer börjat växa upp och sakta med säkert sköt fram mitt underbett så att jag tappade all kontakt med tänderna förutom på de 4 längst bak. Det skiljde 2 mm mellan framtänderna, det är ganska mycket.

Så igår slipade T ner alla mina kindtänder på mig och förlängde de 2 övre framtänderna, så nu har jag kontakt med alla mina tänder och jag kan bita av med framtänderna igen.

Oj vad rörigt, och det är väl antagligen bara jag som tycker mina framtänder är gigantiska nu mer!!

Det var en riktigt rolig på jobbet, härliga jobbarkompisar och trevliga kunder, ett stort plus i kanten var att Love gav mig sovmorgon till 05.45!! Annars har vi gått upp 04.40 alldeles för många morgnar den senaste tiden.

Nu är man mör i hela kroppen, en dusch och renbäddad säng väntar så sover jag nog gott sen :)

Äntligen är vi på benen igen! Idag var vi bjudna på lite farsdagsfirande hemma hos svärisarna. Dom hade inte träffat L på 3 veckor nu och hade ordentlig Love-abstinens och L var lika lycklig över att träffa dom, och skrattade, busade och dansade massor.

Nästa vecka är en för mig ganska stressig vecka med mycket inplanerat, vi börjar med att jobba(!!) imorgon 7-16. Har inte jobbat en vardag och inte heller då morgonpass sen juli 2011, så det ska bli riktigt kul! :)

Grattis på fars dag Henrik ❤

När Love kräktes igår trodde jag att det var för att han satte i halsen, han åt en liten smörgåsbit och började hosta på det och sen kräktes han. Efter det började jag också må illa men trodde att det bara var inbillning för att L kräkts

Hörde med Henrik som var på jobbet, han mådde också dåligt- fan också!! Då inbillar jag mig inte.

Så nu är vi dåliga hela högen.
Sjuk sambo, sjuk son och sjuk själv i magsjuka/vinterkräksjuka- jag vill dö!! På riktigt!!

Som om det inte vore nog att jag också åkte på L's förkylning och den vägrar lämna mig, och Love också för den delen men nu har vi kunnat dra ner inhaleringarna till morgon 2 gånger och kväll 2 gånger!

Denhär helgen blev inte alls som det var tänkt, skulle träffat underbara vänner och deras barn, hälsa på både min mamma och svärisarna samt att jag skulle på 25-årsfest. Men vi fick ställa in alltihop.

Det började med en vanlig förkylning för Love, och sen fick han hosta och blev hes. Igår när vi gick upp var han jätteledsen och skrek nästan hela tiden, han var så tjock i halsen att han inte kunde andas ordentligt och typ bara kippade efter luft.

Han vägrade vatten och ville inte ha välling, testade även med nyponsoppa som han älskar men han bara puttade bort den och fortsatte skrika tills han somnade.

Vi ringde 1177 och fick en tid nästan med en gång så vi åkte in till jourvådcentralen, men så fort dom hörde andningen där skickade dom oss vidare till barnakuten.

Där tog vi ekg på honom, blodprover och så fick han adrenalin genom inhalator. Vi fick i honom lite saft och då piggnade han till lite. Sen fick vi vänta i rummet i 2 timmar för att kolla om andningen blev lättare så vi kunde få åka hem eller om vi behövde stanna över natten.

När 2 sjukt dryga timmar gått kom läkaren tillbaka och han behövde inte ens lyssna på hans lungor för att besluta att vi behövde stanna för hans andning var så dålig.

Så vi fick ett rum där och L blev inhalerad med adrenalin var 3e timme 2 gånger och det var ingen hit utan vi behövde vara 2 personer för att hålla i honom och en tredje som inhalerade, hemskt jobbigt "(

Natten var inge rolig den heller, L somnade vid 22.30 och vid 01.30 var det dags för inh och då vaknade han såklart och blev ledsen, 15 min senare var det dags igen sen kom han inte till ro efter det förrän 03 och 04.30 var det dags för nästa inh och så höll vi på.

Det fungerade iallafall! andningen gick från kippande, till ansträngd, till andfådd under natten och vid klockan 13 var andningen så pass bra att vi fick åka hem :)

Nu har han fått diagnosen "förkylnings-astma" och vi har fått en egen inhalator att ha här hemma så den måste vi använda 6 ggr per dygn så fort han blir förkyld för att motverka astman.

Vår stackars lilla plutt vad hemskt det är att se honom må dåligt.


Vi hade det ganska mysigt också.

Imorse hände något mycket intressant.. Henrik ställde en soppåse framför dörren igår kväll, nu när H gått iväg till jobbet såg jag att påsen fortfarande står kvar framför dörren. Så när han gick till jobbet så öppnade han alltså dörren, klev över påsen och gick ut!!

Till historien hör även att man måste gå förbi soprummet när man går ut!

När jag frågade honom om detta så sa han att han tagit fönstervägen ut, ännu mer märkligt då alla fönster är stängda och dem går bara att öppna och stänga inifrån..