En grej jag funderat mycket på det senaste året är, vänjer man sig någonsin vid att ens barn inte sover hela natten utan krångel, eller ännu bättre vänder det någonsin?

Jag kan räkna på min vänstra hand alla de nätter jag fått sova hela natten ostört.

Förut har jag bara behövt gå upp 2-3 ggr per natt och stoppat om, gett nappen och så har han somnat om, och det kan jag leva med.

Men nu och sen ett tag tillbaka har han vägrat somna om när jag stoppat om honom, utan han ska upp och sova på mig/i famnen och lägger man ner honom i sängen när man tror att han sover ordentligt vaknar han skriker hysteriskt, och då är det bara att börja om igen. Det slutar oftast med att jag somnar i soffan med Love på mig.

Som inatt vaknade han första gången vid 23.45 och jag var så trött då att jag minns inte vad som hände efter det, men sen vaknade han igen vid 03 och då somnade vi i soffan och vaknade vid 05.30, jag gick och la honom i hans säng men han vaknade direkt och blev ledsen, så vi gick upp igen och efter 15 minuter kunde jag lägga honom igen utan uppvak och vid 07 var det god morgon!

Såhär ser varje natt ut och jag känner mig aldrig utvilad, jag är trött jämt och ständigt. Jobbet i helgen var värst, riktigt kul att jobba som vanligt med ordentligt drag i butiken, men jag var som en zoombie, kändes som att alla runt omkring gick på snabbspolning medan jag var som i slowmotion. Är så seg i huvudet och kroppen, det är riktigt jobbigt.

Blä