I 5 veckor har jag plågats av konstant illamående, svimningskänslor, extrem trötthet och kräkningar, matlusten har legat på 0 och om jag inte ätit har det blivit 1000 värre, men för att bara kräkas upp allt jag motvilligt fått i mig. Efter att ha kräkts så mycket senaste veckan, (som om det vore någon slags "grand final") att det inte längre var någon mening att lämna toan fick jag panik och ringde vårdcentralen.

Dom sa att jag var tvungen att komma in till sjukhuset för att få vätska, så henke och jag åkte in, när vi kom in fick jag sätta mig i ett ensamt, mörkt rum med en säng och en sköterska kom och ställde massa frågor och tog några prover, dom sa att dom var tvugna att hålla mig kvar över natten.

Sen fick jag göra en gynekologisk undersökning och hey vet ni vad dom hittade där inne!!



en liten bebis!! :D


sen satte dom en nål i handen på mig och kopplade in ett dropp, mycket märklig känsla!

på natten sov jag superdåligt, det var så ensamt, jag var så hungrig och sängen var grymt obekväm och man kunde inte alls ligga skönt med den där slangen i handen, vid 1 på natten fick jag nog, påsen var slut på jag ringde på personal och tänkte att dom kunde ta ur nålen, men då tog hon bara ur droppet men lät nålen sitta kvar, och det hjälpte ju inte.


på morgonen var jag så hungrig, minndes inte när jag åt nåt senast som jag fått behålla, men då kom det mer personal som tog prover på mig för att se om jag kunde få börja äta nåt litet.

jag saknade henke jättemycket, hade ingen aning om när jag skulle få åka hem eller vad som skulle hända. Det kom olika personal varje gång och alla ställde samma dumma frågor till mig, ingen hade någon koll. Det var så ensamt, jag fick inte heller ha min mobil på så jag kunde inte höra av mig till någon, trodde ju inte ens jag skulle behöva stanna över natten.

en läkare kom och sa att jag kanske får åka hem på kvällen, eller dagen efter.

så där låg jag helt ensam, i ett mörkt supertråkigt rum, utan att ha någon aning om någonting, men vid typ 15 kom henke tillbaka till mig :) och jag fick mat!


vid klockan 18 var jag så grymt uttråkad och var trött på att inte få veta någonting så jag gick och frågade när jag skulle få åka hem, och en sköterska sa att doktorn var på operation men när hon kom tillbaka kunde hon fråga om jag kunde få åka hem.

Sen var det bara att vänta, och vänta på att hon skulle komma tillbaka och vid 19.45 ca kom läkaren och ställde lite frågor och sa att jag fick åka hem, och ätligen tog dom ur den där rackans obekväma nålen!! :) yeeey!!


det var allt, nu mår jag bättre, men är trött och livrädd att det ska komma tillbaka. orkar inte mer!